jävlaranama

Nu förtiden är det inte ovanligt att jag somnar runt sju på kvällarn. Det här med att börja klockan sex på morgonen är någonting jag aldrig någonsin kommer att vänja mig vid. Det spelar liksom ingen roll hur tidigt jag somnar, att klockan ringer vid fem-tiden är inte normalt. Att min port är låst när jag går till jobbet är ett tecken på att det är natt! Punkt. Men det positiva med det hela är att jag har halva dagen och hela kvällen helt ledig. Och denna måndag ska jag nu spendera med Lolle som är på ingång och sugen på en stor kopp kaffe, ett x antal cigg och en massa chatching up! Livet är inte så pjåkigt i alla fall.