30/7

Det är egentligen bara bra, det vet jag. Det var fan jag som uppmanade er från början, jag bad er. Men nu känns det knappt okej längre. Det känns på något sett förödmjukande, en sak är säkert och det är att jag inte gillar det. Jag vet inte varför. Han är såklart värd det. Men jag vet inte. Somsagt vet jag inte mycket just nu, eller man kanske till och med kan sägas att jag vet ingenting alls. Det är jobbigt att inte veta. Det ända jag fokuserar på nu, det är jobbet. Där stänger jag bort min känslor och bara jobbar och försöker vara glad & trevlig. Fy fan, vilket jobb egentligen.

Förvånandsvärt bra, kanske för mitt egna ego för bra? Villken jävla patetisk människa. Jag tror att jag har bestämmt mig för att gå och prata med någon på ugdm. Det kan jag nog behöva. Har aldrig varit emot sånt där och tror att det bara kan göra gott. Men får ge det ett försök i alla fall, det lär ju inte skada.

30 juil

Livet har många vändningar, både positiva och negativa. Det är någonting som hör till. Men när man kommer till en punkt då man inte känner någonting, vad är det? När man varken känner in eller ut.

Jag känner mig som världens mest elaka människa. Att jag någonsin kunde göra det jag gjorde, det finns inget värre. Jag har sårat en person så innerligt utan att mena någontin illa. Det känns som att ni verkligen hatar mig, att ni inte kan förstå hur ond jag är. Men om jag inte hade gjort som jag gjort då? Hur elak hade jag inte varit mot mig själv, och speciellt mot dig?

Man kan inte ta tillbaka en människa pågrund av dåligt samvete och skuldkänslor. Hur blir den relationen? Det blir ingen relation. Jag vill så gärna känna det jag tidigare kände, vart tog det vägen? Hur kunde det gå så fort. Jag tror att det egentligen inte har gått så fort, det har pågåt under en lång tid - bara det att nu slog det till, jag orkar inte mer.

Jag kanske är världens mest egoistiska människa nu, men jag var tvugen att göra på detta vis för min egna skull. Jag hade aldrig klarat det mycket längre. Det är en lång jobbig tid framöver, ärligt talat vet jag inte om jag kommer att klara av det. Jag vill, men det kommer att blir nästintill omöjligt. Hur jag har mått, det går inte att förklara. Då undrar jag hur du har mått? Jag vet till viss del, men Gud, jag kan inte förstå. Jag vill förstå. Du har varit så oerhört stark. Även fast du inte tror det. Jag är otroligt stolt över hur du har reagerat och levt efter i torsdags. Du klarar det här, det vet jag. Du har många människor runt dig som vill dig allt väl, och du kommer att klara det. Med eller utan mig så är du stark!

Det är frustrerande att älska en människa så otroligt mycket, när man inte kan vara med den. Förlåt!

20 juli

Om två minuter borde jag egentligen sova. Eftersom jobbet tar upp all min fritid så har jag faktikst inte lust med det. Börjar relativt sent i morgon men ska hinna med en massa på morgonen, såsom duscha, diska, dammsuga och typ äta. Ibland är det inte så skönt att vara ensam hemma ändå. Jag vet vad jag har framför mig sen, ha!

Helgen har bestått av många trevligheter. Har umgåts med Chrille och haft det jättemysigt tillsammans. Sen igår hade jag en massa folk hos mig, det var även det väldigt kul. Vi grillade, pratade massa skit, spelade gitarr och hade det trevligt. Folket drog hem och jag och Chrille ställde oss och diskade mitt i natten. Skönt att ha det klart så vi slapp det på morgon. Chrille åkte med familjen till Grönalund och jag gick glatt till Coop för att än en gång jobba! Tiden gick fort och jag kallar det lättförtjänade pengar - jag gillare!

Nu i veckan hade jag, Chrille, Dick, William och Sandra planerat att åka till Öland från tisdag till torsdag. Eller vi skulle rättare sagt se vart vi hamnde. Eftersom Dick just tagit körkort är han sugen på att köra lite bil. Dock är planerna ändrade då jag och Chrille tillslut ändrade oss. Eftersom jag också planerat med Lolle under veckan så blev det bäst att stanna hemma. Så nu är vi kvar här i lilla Vallentuna. För en gångs skull känns det skönt. Eftersom jag typ inte varit ledig någonting och bara gjort ingenting. Det kan vara skönt det också måste jag säga.

Veckan består inte av så mycket än så länge. Hittils är dte jobb, träffa Chrille, sova hos Lolle och vi ska äta massa godis och mysa, på fredag kanske Linnéa, Chrille och Emma ska förbi eftersom jag är ensam även då, sen pratades det om att se Sex and the City filmen men vi får se hur det blir med det. Sov gott!

16 juli

Man kommer hem och allting är som det ska vara. Rutiner kommer igång som vanligt. För mig är det otroligt mycket jobb den här tiden. Är ledig tre dagar på två veckor, det känns lite tungt måste jag medge. Dock är jag väldigt tacksam för att ha detta jobb. Aldrig någonsin ska jag sätta min fot på FLIR igen - det är säkert! Under tiden jag varit hemma har jag träffat alla människor jag saknade i Grekland. Det har varit jättemysigt och skönt att uppdatera sig om lilla Vallentuna igen, ha! Inte mycket har hänt.

Idag väntar något stort. Sitter och väntar på Chrille som snart ska anlända hit, vi ska bege oss till Arninge och jag ska inhandla en bärbar dator. Vet ej vilken jag kommer att komma hem med, men har kollat på en del och vet i alla fall ungefär vad jag vill ha. Inte för att jag förstår mycket om dem, men både pappa och Chrille har försökt förklara begrepp som internminne, hårddisk och raouter. Haha, fortfarande är det kanske blankt uppe i hjärnan. Men det ska nog gå bra i alla fall.

Igår läste jag ut en sjukt bra bok. Det är faktikst en av de bästa på länge, Så dumt! av Mia Törnblom. Fastnade totat och de tog inte många dagar innan boken var slut. Jag tror jag vet varför jag inte läser så mycket nuförtiden, blir så himla irriterad/ ledsen när boken tar slut. Jag vill veta mer! Och alltid blir jag besviken på någonting som händer under slutet.

Nu ska jag springa ner till vändplanen för att möta upp Chrille. Nästa gång jag skriver här är det nog från min bärbara dator.


12 juli

Och Rhodos var perfekt, fulländat och alldeles underbart. Två av mina bästa veckor
i hela mitt liv! Trevligt sällskap med många skratt och roliga stunder förgyllade alla våra dagar.