jävlaranama

När jag tänker efter måste min blogg vara en av de tråkigaste på länge. Helt opersonlig då jag inte öppnar mig överhuvudtaget, säger ingenting om någonting, förutom vad jag har för mig. Vilket inte heller är så spännande!

Dagen i all ära har bjudit på slit.  Jag har städat mitt rum. Vilket inte kan tänkas vara så jobbigt eftersom det inte är så stort. Dock kunde man realistiskt nog tro att någon kastat in en bomb och sedan gått därifrån. Tror att det tidigare aldrig sett värre ut, det började likna fröken Kärkis rum - vilket inte får hända. Sätt dig! VAR?!

Kvällen bjuder på sushimiddag med Lolle för att sedan möta upp tjejorna för att planera nästa veckas semester. Med tanke på att vi suger på att planera kommer säkerligen kvällen sluta med att vi singlar slant om allt. Och säkerligen kommer en och annan person få varsitt utbrott. Varför är det så jobbigt att planera? Jag saknar Amanda.

Idag åkte Micke iväg på sin tripp. Var tvugen att pussa lite på honom trotts att han kommer hem redan på fredag. Puss!

Gårdagen började hur bra som helst och slutade i någonting som nästan liknade en katastrof. Kvällen började hemma hos Frida relativt sent där jag, Frida, Lolle och Maria möttes för att dricka lite (mycket) vin och ha den fantastiska qualitytimen man ibland måste ha. Vi bestämde oss för att karlarna i våra liv denna dag skulle få hitta på någonting annat. Ett bra val! Med tanke på hur mysigt vi hade det. Kvällen bar senare iväg till Våning Ett som måste vara överlyckliga med tanke på det stora antal människor som var där. Bord och stolar fick man kämpa för, och baren som vanligtvis ekar var under gårdagen full utav fyllon. Min karl var nog det största. Det är så det ska vara!

Igår mötte jag tidigt upp Lolle för att handla inför kvällens grillning som skulle ske hemma hos henne. Allting gick bra tills Peter lämnade oss själva vid en tänd grill och han själv hoppade i duschen. Han förstod nog inte riktigt vad han hade gett sig in på. Mot alla ods blev tillslut grillspetten, som vi försökte oss på, grillspett. Och ätbara såna. Tro det eller ej. Detta resulterade i att både hon och jag var helt utslagna efter middagen, men ändå begav vi oss till Danderyd där vinet bryggdes och folket blev alltmer ohyffsat. Vi snappade dock fort ikapp och blev tillslut en av dom. Måste säga att det var riktigt trevligt där borta hos Linnéa. Fick lite nostalgikänslor, och bra sådana. Efter att Amanda fick sitt känslomässiga sammanbrott bestämde vi oss för att vara bra vänner och åka med henne hem. Sanningen var däremot kanske att vi snarare ville till Våning Ett och att vi inte var de där bra vännerna vi ville vara. Dock blev alla glada och nöjda, så varför klaga?

Denna dag har jag mått sisådär. Började med att kämpa mot huvudverken men gav snabbt upp och bestämde mig för att Iprenen skulle få kämpa istället för mig. Kändes som ett mycket bättre val. Sen har jag spelat kort och muppat mig med ett riktigt cp hela dagen. Men mysigt har jag haft det!

På tal om ingenting har jag skaffat mig en rikigt kärlek till Anna Nalick.

Jag är så glad att jag i detta nu befinner mig hemma och inte på ett andra jobb. Ett bra val måste jag medge att jag förra veckan tog. Och äntligen börjar jag uppskatta att göra ingenting. Att ligga och dega med en vän i flera timmar är inte så fel helt enkelt. Planerna för dagen är absolut inga alls. Om man inte ska räka med det snart kommande badet och sedan att läsa en bok. När jag läste det högt lät jag som en pensionär.

Har inte hänt speciellt mycket sedan sist. Midsommarafton har ägt rum, vilket var en helt okej trevlig dag. Jobbade tidigt och även dagen efter, så det blev lugnt. Kändes som kvällen mest bestod utav att promenera eller åka taxi. Vi bosatte oss aldrig riktigt på något ställe utan åkte runt lite överallt. Vilket som alla vet, tog tid.

Resterande helg har jag inte gjort ett skit. Ett X antal filmer har setts och ett X antal timmar har sovits bort. Vilket inte gör mig ett dugg eftersom det behövdes. Det kändes underbart.

Däremot känns det som att alla tekinska prylar jag äger (vilket dock inte är många men) bråkar med mig. Allting jobbar mot mig. Medan min Ipod väljer att strejka så är det fel på bildskärmsdrivrutinen i min dator, samtidigt som dvd:n vägrar visa mig de filmer jag vill se. Detta känns då mindre bra, eftersom jag inte kan göra ett skit åt saken på egen hand.

Jag har nu i cirka en och en halv timme försökt banka in lite vetti i fröken Gormaz huvud. Utan resultat! Samtalet slutade med att jag motvilligt besökte sidan hitta.se och fick göra några ärenden åt henne. Jag försökte förklara för henne hur hennes handlingar drabbar både henne och mig själv, eftersom jag får samtal under alla tider på dygnet. Jag behöver min skönhetssömn och hon behöver sin frid i själen.

Klockan går alldeles för fort. Jag ska om några timmar upp och piggt trippa iväg till jobbet för en sjukt lång arbetsdag. Det känns mindre roligt sådär på en midsommarafton. Däremot är morgondagens planer helt oklara. Ingen fattar någonting, och då ordagrant. Ibland älskar jag mina pigga vänner.

Har börjat märka hur tanjentbordet på min laptop bråkar en del. Missar jag en del bokstäver beror det inte på dyslexin, utan på tanjentbordet. Eller det beror dock på vilket ord. En skön blandning gör denna text antagligen oläsbar.

Okej. Det blev lite ändrade planer angående min fullspäckade framtida vardag. Vilket känns skönt. Dock kom jag upp i tid och var på jobbet alldeles för tidigt för mitt eget bästa. Väl på FLIR gick allting bra, fick en väldig nostalgitripp. Det kändes nästan roligt att vara tillbaka. Tills jag fick mitt anställningbevis. Jag vill inte försöka göra mig själv utbränd för en lön jag inte alls är nöjd med. Så jag förklarade att jag inte tänkte skriva på papprena och trippade glatt i solen till Lolle.

Jag måste sluta ta beslut på morgonen. Det kan sluta hur som helst. Jag vet inte vad jag säger, jag måste tro att jag föddes som stålkvinnan eller liknande. Denna morgon ringde mitt gamla, älskade jobb FLIR. De hade panik. Behöver jag säga så mycket mer? 18 dagar framåt kommer jag vara ledig en dag. En söndag. Resterande dagar kommer jag jobba från 7 - 16.00 på FLIR nästan varje dag. Sedan sätta mig i bilen och käka middag för att sedan jobba 17.00 - 21.15 på Coop. Majoriteten av dagarna kommer se ut på detta vis. Jag har sagt det för, men jag säger det igen. Och denna gång är det snäppet värre, alltså mer sanning. Adjö så länge, vi ses den första juli.

Jag vet inte om jag uppskattar ledighet eller inte. Samtidigt som det är jätteskönt att göra ingenting så blir jag otroligt rastlös. Och under dessa dagar måste jag säga att jag inte fått mycket vettigt gjort. Jag har i princip inte gjort ett skit. Lite smått ångestfyllt att tänka på. Har däremot hållt mig från att ringa jobbet och be om tider, vilket jag faktikst trodde skulle hända. Kanske efter arton år måste lära mig att uppskatta att göra ingenting. Måste njuta av ledigheten och bara vara. Men det är svårt ska ni veta.

Veckan har däremot varit fylld med en massa mysiga stunder hos Frida. Vi har nästan alla brudar legat i en hög framför tv:n och spänningsfullt följt boxen av The L Word, käkat en massa onyttig hämtmat, spelat spel och bara haft en massa mysig qualitytime. Jag har haft det hur bra som helst! Och jag måste erkänna att jag tycker om er massor, även fast jag suger på att visa och säga det. Puss!

Nu var det ett tag sen sist, men mycket har man haft för sig. Jag har bland annat upplevt en utav mina bästa dagar ever. Och då pratar jag absolut inte om lördagen, då jag mådde otroligt dåligt, utan om dagen innan. Alltså under fredagen då jag äntligen tog studenten! Dagen var fullspäckad av en otroligt massa roliga händelser och upplevelser. Det var nog fan en av de bästa dagarna när jag tänker efter. Hålligång från morgon till kväll gjorde mig väl.
Resterande helg har inte bestått utav så mycket. En otroligt degig lördag fram tills kvällen kom, då ett besök på Våning Ett kändes motvilligt. Ändå begav jag mig dit. Söndagen bestod av jobb, mindre uppskattat. Dock känns allting bra den femtonde, som inte är så långt härifrån. Så det är bara att stå i. Sanningen har nu nått mig då jag har börjat förstått att jag resterande tiden av livet kommer jobba. Jag som tycker så mycket bättre om skolan. Hur ska detta gå?

Dagen i alla ära har varit jättemysig. Alla bruds (ja, jag tror faktikst att alla var med. Om jag nu mot förmodan pinsamt nog skulle ha glömt någon så ber jag redan nu så hemskt mycket om ursäkt) och två pojkvänner har under dagen spelat några parti alias. Vilket är bland det roligaste som finns! Och självklart låg jag ständigt i spetsen, snacka om rapp i käften. Under kvällen har vi ätit på Våning Ett och sedan tjaffsat ett X antal minuter på Filmakuten. Ärligt talat tror jag att vi var i butiken i minst en halvtimme. När vi tillslut röstat helt demokratiskt om filmen visade det sig att det inte riktigt var någonting för oss. Den var bra, men kändes kanske inte rätt i tillfället.

Under morgondagen ska jag bege mig in till St: Eriks gymnasium eftersom Linnéa tar studenten. Det blir säkert jättetrevligt, nu är det även hennes tur att uppleva den oerhörda glädjen. Och jag ska få åka flak och grejer. Däremot blir det lite omständigt med allt jag ska ha med mig och liknande, men förhoppningsvis löser det sig utan problem. Tråkigt nog har jag nuförtiden jättesvårt att se fram emot saker, jag ser mer problem än det roliga. Som om ingenting är roligt. Jaja, detta inlägg har tagit mig mer än 40 (hur fan stavar man förti? Förty? Furti?) minuter att skriva och jag har inte fått fram något vettigt överhuvudtaget. Jag ber om ursäkt! Men när folk kommenterar om min uppdatering och sedan slänger in en ledsen gubbe får jag smått dåligt samvete.

Måste säga att jag inte har greppat vad det är som händer. I morgon ska jag alltså efter tolv år ta studenten. Det känns inte som någonting som händer mig. Men tydligen så är fallet så.

Självfallet ska det under morgondagen vara halvdåligt väder. Ett litet hopp inom mig säger dock att vi slipper regnet men att molnen kommer hänga över oss. Det kändes till en början jobbigt, nu har jag dock vänjt mig vid tanken och skulle nog inte bry mig. Kom underfund med någon (minns inte vem jag pratade med) att lite regn skadar nog inte eftersom man antagligen kommer bli lika blöt av bara ölen.