jävlaranama

Jag är så glad att jag i detta nu befinner mig hemma och inte på ett andra jobb. Ett bra val måste jag medge att jag förra veckan tog. Och äntligen börjar jag uppskatta att göra ingenting. Att ligga och dega med en vän i flera timmar är inte så fel helt enkelt. Planerna för dagen är absolut inga alls. Om man inte ska räka med det snart kommande badet och sedan att läsa en bok. När jag läste det högt lät jag som en pensionär.

Har inte hänt speciellt mycket sedan sist. Midsommarafton har ägt rum, vilket var en helt okej trevlig dag. Jobbade tidigt och även dagen efter, så det blev lugnt. Kändes som kvällen mest bestod utav att promenera eller åka taxi. Vi bosatte oss aldrig riktigt på något ställe utan åkte runt lite överallt. Vilket som alla vet, tog tid.

Resterande helg har jag inte gjort ett skit. Ett X antal filmer har setts och ett X antal timmar har sovits bort. Vilket inte gör mig ett dugg eftersom det behövdes. Det kändes underbart.

Däremot känns det som att alla tekinska prylar jag äger (vilket dock inte är många men) bråkar med mig. Allting jobbar mot mig. Medan min Ipod väljer att strejka så är det fel på bildskärmsdrivrutinen i min dator, samtidigt som dvd:n vägrar visa mig de filmer jag vill se. Detta känns då mindre bra, eftersom jag inte kan göra ett skit åt saken på egen hand.