jävlaranama

Innan denna veckas slut kommer jag med stor sannorlikhet avlida. Falla ihop på platsen jag råkar befinna mig på för att aldrig mer vakna. På två dagar har jag hunnit jobba sjugiosju timmar. Och sovit kanske jag gjort i högst åtta. Och inte nog med det. Jag har nio heltidsdagarsjobb kvar att ta mig igenom innan jag får min efterlängtade helg - som redan är planerad med att lyfta tunga möbler. Så snälla. Snälla. Skjut mig.

På tal om ingenting har kunder och gäster betett sig lustigt mot mig dessa två heldagar. Möjligtvis för att jag sett självmordsbenägen ut, eller kanske allmänt död. Jag har alltså haft flera olika minst tiominuterskonversationer med människor som pratat och pratat och aldrig slutat. Jag har hört från en medelålderskvinna hur hon lyckats gått ner tolv kilo under bara sommaren. Ät bara lax, rökor och keso. En annan kvinna jämförde för och nackdelar med alla Vallentunas dagis. Vänta nu.. jag börjar förstå mönstret! Den ena gav mig bantningstips, och den andra förslag på dagis. Det är inte sant! Visst att mina matvanor ligger på minus miljarder guldstjärnor, men gravid? Och gå ner tolv kilo? God natt.