jävlaranama

Nej. Alltså nu vet jag inte riktigt. Hm. Dagen i all ära har flytit på galant. Vaknade med en bra tjej bredvid mig (haha!) och har sen dess kännt att denna dag är dagen med stort d. Mitt liv typ bara sken upp och.. ja ni vet allt sånt där. Allt kändes helt enkelt så självklart och att man vet PRECIS allt vad man behöver veta. Ni vet, typ jag-måste-vara-typ-gud-känslan? Det bara spratt i kroppen på mig! Typ loooooooving life! Woho! Ingen kan stoppa mig! Jag är Gud och alla hans lärjungar på samma gång. Carola är ingenting jämfört med mig! Vad kan världens smartaste kvinna som jag inte kan? Jessica Albas kropp..? Pfjjjuuuu, har du sett min? Plus att jag är hundra gånger coolare. Kan inte bestiga Mount Everest? Hahahahaha, du är ju sköööön. Nej, men jag tror du fattar. Den känslan har följt mig hela dagen. Vilket jag tackar för. Tack tack! (man ska inte vara oartig) Men nu blev allt trist igen. Helt plötsligt blev det en sån där kväll då att hade haaaaaan som vi iiiiiiinte praaaaaatar om stått framför mig nu så hade han inte gjort det längre.... för han hade kramat och pussat och gråtit hos mig... han hade hållt om mig och bara kramat mig sådär hårt.... och jaaaaa mina vänner han kanske till och med legat under mig! okej där ljög ja! hahaha, mer troligt att han legat över meeeen! ni förstår..... det kanske är en jävla tur att han inte är här då..