jävlaranama

Så igår hade vi återigen en anledning till att äta middag och dricka gott. Amanda var välkomnad hem och blir snart återigen väldigt saknad när hon sätter sina fötter i ett nytt spännande land. Så som sagt, mästerkocken, jag själv då, lagade kycklingfiléer fyllda med mozzarella, soltorkade tomater, vitlök och basilika. Till det det perfekta riset, mängder utav rödvinssås och champisar á la mig själv. Och ja, jag är väldigt självkär i detta nu. Funderar starkt på en framtid som kock! Anyway, kvällen var otroligt trevlig och mysig. Kan det bli något annat när man har alla favortier runt omkring sig.

Morgonen blev däremot något plågsammare. Hasade mig upp relativt tidigt och begav mig till fiket för sex timmars tänkt jobb. Någon högre makt där uppe i skyn var på min sida då inte en jävel hade lust att hänga på Café Biscotti en solig dag som denna, och bland dom var jag definitivt inräknad. Runt två frågade jag i den ekande lokalen om jag verkligen behövdes. Och nej, överflödig personal är inget ekonomiskt. Så istället mötte jag upp Micke och co och har sedan dess suttit ute i solen och blivit totalt grillad. Och Gud vad jag älskar sommaren! För ja, idag förklarade jag inte bara vår, utan nu mina vänner, nu är det ta mig fan sommar. 

Kvällen är för mig ännu oklar. Antingen beger jag mig till Julia med vänner för att fira hennes tjugotvå fyllda år. Eller så var ett annat alternativ att besöka Lea ute på vischan för att grilla. Just nu känner jag mig bara bara som en grillad tomat med solsting. Och en sån vill gömma sig från allt som har med ljus att göra.