jävlaranama

Nu förtiden balsamerar och inpackar jag mitt hår minst tre gånger under en dusch. Trots detta är allt jag har till hår fnuss. Har inte tidigare kunnat kalla det hår då det mer liknat en skatbo slash trolltrask. Idag fick jag panik. Idag fick jag nog. Mimmi var vid min sida och började själv nästan gråta. Det går inte längre, jag vill inte ha det sådär. Någonting måste hända - och det nu. Vi tittade upp mot saxen med ögon som frågade om vi skulle våga. Svaret var nej. Stora fröken Wormbs lyckades, tack gode Gud, klämma in mig mellan två kunder, och nu sitter jag här med hår. Visserligen kort hår. Men hår. Haha, om ni ville veta vill säga.

Annars har jag haft ett födelsedagsbarn att fira. En mycket mysig och trevlig kväll har denna torsdag bjudit på. Och nu är jag så trött så jag vill spy. Ordagrant. Samtidigt som jag tittar på en dokumentär om kvinnor som mördar. Intressant. Som fan.