jävlaranama

Solen skiner återigen. Kan man vara annat än glad då? Utan tvekan är svaret nej. Inte heller när älskade Linnéa hälsar på en från Norge. Har inte träffat henne på fyra månader, vilket vi självfallet var tvugna att fira med hallonpaj och vaniljsås. Alltså att vi träffades igen, inte att vi inte har träffats. Nej, det sistnämnda är inget att fira. Usch! Vi har numera uppdaterat varandra och blivit säkrade på att den andra mår bra. Så numera klarar vi oss förhoppningsvis utan varandra yttligare några månader eftersom hon åker igen i morgon. Fast helst av allt skulle jag vilja att hon inte åkte tillbaka, att vi kunde sitta på min balkong och röka cigg efter cigg efter cigg tills vi blev hungriga och då äta lite mer hallonpaj.