den har brunnit ut
För tillfället laddar jag upp inför onsdagens konsert genom att endast lyssna på Melissa själv. Jag tycker synd om honom under samma tak som mig. Tur att datorns högst volym inte alls är så hög. Synd för mig dock. Vi har i tankarna att inhandla ett enormt ljudsystem. Men tror att båda har kommit underfund med att detta inte är den bästa idén vi haft, då vi ogillar varandras musik och pengarna försvinner från våra plånböcker alldeles för fort ändå.
Jag trodde jag skulle spy när jag denna morgon hasade mig upp. Att jag var så trött att jag mådde illa konstaterade jag redan innan jag rest mig upp. Förstå då känslan när jag tvingade mina ben att bära mig. Stackarna! Och vid detta tillfälle hade jag redan sovit alldeles alldeles för länge. Hann i tid till jobbet. Där var jag däremot inte den enda som varit trött. William dök upp vid kvart över åtta, fiket kunde alltså inte öppna sin egentliga tid eftersom han vaknat en halvtimme innan. Jag klagade dock inte, var otroligt skönt att sitta i rökstolen och ta femton minuter till att titta på människor och dess gångstil. Trots min morgon fortsatte arbetsdagen i bra flyt. Inte för att några utav världens befolkning kände för att besöka café biscotti denna måndag, men idag tändes ljusen på borden och när det då mörkade kändes allt så mysigt. Brusade upp en jul slash allmän myskänsla i hela min kropp. Tror jag aldrig sagt ellet skrivit dessa ord tidigre, möjligtvis är detta äntligen det rätta tillfället; jag kanske tycker om när det är mörkt i alla fall.
I alla fall.. Idag har jag megastorhandlat, allt man kan tänka sig finns nu i vårat kök. Denna gång förstod jag att jag inte skulle klara av att få med allt hem innan jag betalde, därför skulle Mimmi skjussat hem mig med alla kassar. Men.. alltid ett men! Hon fastnade i biltvätten och där stod jag. Nej, riktigt så dramatiskt var det inte. Snälla mamma kom och körde mig hundra meter hem. Vilket är väldigt långt med åtta kassar mat (bara multivitaminjuicen och coca colan väger mer än vad jag orkar). Middagen slutade i alla fall med en tydligen alldeles för svartpepprig chili con carne. Den satt jävligt bra vill jag lova!
Jag trodde jag skulle spy när jag denna morgon hasade mig upp. Att jag var så trött att jag mådde illa konstaterade jag redan innan jag rest mig upp. Förstå då känslan när jag tvingade mina ben att bära mig. Stackarna! Och vid detta tillfälle hade jag redan sovit alldeles alldeles för länge. Hann i tid till jobbet. Där var jag däremot inte den enda som varit trött. William dök upp vid kvart över åtta, fiket kunde alltså inte öppna sin egentliga tid eftersom han vaknat en halvtimme innan. Jag klagade dock inte, var otroligt skönt att sitta i rökstolen och ta femton minuter till att titta på människor och dess gångstil. Trots min morgon fortsatte arbetsdagen i bra flyt. Inte för att några utav världens befolkning kände för att besöka café biscotti denna måndag, men idag tändes ljusen på borden och när det då mörkade kändes allt så mysigt. Brusade upp en jul slash allmän myskänsla i hela min kropp. Tror jag aldrig sagt ellet skrivit dessa ord tidigre, möjligtvis är detta äntligen det rätta tillfället; jag kanske tycker om när det är mörkt i alla fall.
I alla fall.. Idag har jag megastorhandlat, allt man kan tänka sig finns nu i vårat kök. Denna gång förstod jag att jag inte skulle klara av att få med allt hem innan jag betalde, därför skulle Mimmi skjussat hem mig med alla kassar. Men.. alltid ett men! Hon fastnade i biltvätten och där stod jag. Nej, riktigt så dramatiskt var det inte. Snälla mamma kom och körde mig hundra meter hem. Vilket är väldigt långt med åtta kassar mat (bara multivitaminjuicen och coca colan väger mer än vad jag orkar). Middagen slutade i alla fall med en tydligen alldeles för svartpepprig chili con carne. Den satt jävligt bra vill jag lova!
Kommentarer
Trackback