jag tog död på dig
I mina sinnes fulla bruk kan jag inte mer än säga att jag älskar min tillvaro! Jag har tidigare inte förstått hur man känslomässigt kan gå från toppen till botten, det har för mig varit ett mysterium och är det än idag. Dock kan jag glädjas åt att det lika fort kan gå från botten till toppen. Kanske måste man ibland falla ner. Jag får känslan av att problem och negativa funderingar inte spelar så stor roll när man alltid blir upplyft utav fantastiska människor. Är så otroligt tacksam för de sjukt kloka och rent av genomfina vänner jag har bland mig. Bara av att se dessa tre pruttar (se bild nedan) i skolan gjorde mig så otroligt glad. Senaste gången jag skrev en liknande kärleksförklaring, om man får kalla det så, så slutade allting inte som väntat och inte heller bra. Jag är så otroligt glad över att jag lyssnade på mig själv och inte på andra människor som tyckte till vid den stunden. För ärligt talat, vad skulle jag ha gjort utan dig?
