jävlaranama

Det är sjukt vad tiden går fort. För ett år sen såhär en vanlig tisdag hade vi antagligen suttit hos Michelle med vår vän gredos och sen sett skolan och allt som hade med ansvar att göra bara flyga iväg. Ioförsig hade vi skrattat och sjungit hela natten och verkligen haft trevligt. Dagen därpå ringt efter pizza och haft sex and the city-boxen på från eftermiddagen till morgonen efter, eller legat i hög på Fridas soffa till diverse serie eller program.

Då, för cirka ett år sen, deletade jag det mesta av mitt ansvar och tänkte vad jag ville i nuet, vilket för det mesta var att ha kul. Trots att alla helger såg precis likadana ut (ingen var i sitt sinnes fulla bruk, någon stod utanför trappuppgångar gråtandes, andra slog i huvudet medans det fanns en del som lyckades fylla m&gs handfat med alkohol - som alltså redan hade svalts men plötsligt vände) så hade vi alltid så otroligt kul. Idag börjar jag tvivla på om vi verkligen hade det. Var det så jävla kul? Men visst var det det? Jag minns det så.

Jag är otroligt nöjd med hela min situation idag. Jag trivs som fisken i vattnet och skulle inte vilja ändra på mycket. Men ibland undrar jag bara vart allt tog vägen? Och självklart kan jag sakna det.