10 september
Idag skulle världen gå under! Konstigt nog lever jag faktikst, om det inte skruvats till i huvudet totalt. Känner mig rätt levande måste jag säga, speciellt efter alldels för mycket ståhej från denna dag. Har varit överallt - hela tiden, känns det som.
Ni var otroligt ointelligenta, klantiga och kränkande. Vet ej om de orden överhuvudtaget räcker. Jag har hatat så otroligt mycket. Jag har fått alla i min närhet att hata, eller sanningen är den att det var ni två som fick alla att hata er. Dock kan man inte hata livet ut. Jag trodde jag hade två alternativ, antingen att ställa mig upp och inte ta någon skit eller att växa som person och försöka förlåta. Har kanske förstått nu att det ena inte tar ut det andra.
Någonting som förundrar mig är att jag gett ut mitt lösenord till två personer, dock har jag ca 7 läsare/dagen. Förstår inte hur de har kunnat knäcka mitt lösenord, om det ens går? Kanske dags att visa hela världen (ni 7 som är intresserade, haha!) vad jag tycker nu förtiden.
Som pricken på i:et denna dag lägger jag upp en bild på mig och Linnéa när vi gick i 9:an, femton år gamla och påväg till skolbalen. Det hade varit kallabalik i mitt hus då jag börjat locka hennes hår och kom på att jag inte skulle hinna klart. Mamma fick motvilligt ta över och gjorde den resterande halvan av håret medans jag sprang runt i panik! Vi lyckas tillslut bli klara och åker i farfars cab (stavning?) mot Linnéas hus. Hennes föräldrar hade missat att det var bal och ville såklart se Linnéa när hon gjort sig så fin. Väl påväg märker vi såklart att jag glömt min biljett och måste vända. Typiskt mig! Vi kommer dit och har missat hela fördrinken och minglandet. Kvällen var allt som allt riktigt lyckad!
Måste också påpeka att jag ibland kan sakna mig ögonbrynspiercing, trots att det gjorde mitt utséende lite för hårt för min stil. Kanske kommer den tillbaka någon dag?
Ni var otroligt ointelligenta, klantiga och kränkande. Vet ej om de orden överhuvudtaget räcker. Jag har hatat så otroligt mycket. Jag har fått alla i min närhet att hata, eller sanningen är den att det var ni två som fick alla att hata er. Dock kan man inte hata livet ut. Jag trodde jag hade två alternativ, antingen att ställa mig upp och inte ta någon skit eller att växa som person och försöka förlåta. Har kanske förstått nu att det ena inte tar ut det andra.
Någonting som förundrar mig är att jag gett ut mitt lösenord till två personer, dock har jag ca 7 läsare/dagen. Förstår inte hur de har kunnat knäcka mitt lösenord, om det ens går? Kanske dags att visa hela världen (ni 7 som är intresserade, haha!) vad jag tycker nu förtiden.
Som pricken på i:et denna dag lägger jag upp en bild på mig och Linnéa när vi gick i 9:an, femton år gamla och påväg till skolbalen. Det hade varit kallabalik i mitt hus då jag börjat locka hennes hår och kom på att jag inte skulle hinna klart. Mamma fick motvilligt ta över och gjorde den resterande halvan av håret medans jag sprang runt i panik! Vi lyckas tillslut bli klara och åker i farfars cab (stavning?) mot Linnéas hus. Hennes föräldrar hade missat att det var bal och ville såklart se Linnéa när hon gjort sig så fin. Väl påväg märker vi såklart att jag glömt min biljett och måste vända. Typiskt mig! Vi kommer dit och har missat hela fördrinken och minglandet. Kvällen var allt som allt riktigt lyckad!
Måste också påpeka att jag ibland kan sakna mig ögonbrynspiercing, trots att det gjorde mitt utséende lite för hårt för min stil. Kanske kommer den tillbaka någon dag?
Kommentarer
Trackback