jävlaranama

Jag traskar som vanligt in på jobbet denna söndagskväll, lite extra stressad som vanligt då jag skulle hinna käka. Madde kommer fram till mig och frågar om jag sett mitt dagsschema. Vänligt säger jag nej, eftersom jag knappt hunnit sätta min fot på lagret. Då kommer orden "du är jouren ikväll". THIS IS HOW I DIE! Jouren ska kunna allt, kunna svara på alla frågor. Man skall som jour även kunna växla pengar åt alla jobbiga kassörskor/kassörer och har ansvaret över i princip allt. Jag som knappt kan hålla reda på mina egna nycklar, som skulle tappa bort mitt egna huvud om det inte satt fast - jag blev överlåten allt ansvar över butik, typ. Jag ska låsa in alla kassalådor och har ansvar över pengar. Jag skulle heller inte bara lära mig den sablans jourtelefonen och förstå att det var jag som skulle svara när det ringde, nej utan jag skulle också kunna svara på frågor från kunder och liknande.

Efter min "this is how i die-upplevelse" lugnade jag äntligen ner mig. Realistiskt nog skulle jag möjligtvis överleva kvällen. Kanske bara glömma något viktigt lås eller liknande. Allt gick förvånandsvärt bra och även denna kväll satt huvudet kvar på kroppen. Förstå hur chokad jag (och ni alla) andra hade blivit om jag en dag kommit utan mitt käraste.

Nog om min söndagskväll, hur var din?