jävlaranama

En helt vanlig dag för mig, men kanske inte för alla andra. Eller kanske inte en helt vanlig, utan något skönare än så. Eftersom expedition hobo inte gick som tänkt har jag denna dag varit en typ av dagdrivare. En dag hit eller dit kan det vara otroligt skönt, men milda makter! - Jag skulle dö om detta hände oftare. Mitt rastlösa jag tar över med storm.

Nu blir sitationer svårare och svårare för var dag. Jag tycker inte om förändringar, i alla fall inte förändringar som betyder negativa reaktioner. Men trotts min negativa inställning till dessa, kan jag djupt inne se att det ibland faktikst kan behövas. Inte för att jag vill se det och knappt vågar skriva det, men jag kan ha lärt mig att det behövs. Denna höst har varit den värsta i mitt liv. Och med min tur lär det fortsätta på samma sett eller till och med neråt.