jävlaranama

Ibland får man känna såhär. Det kan ibland vara viktigt och bra för sig själv. Det är en stor skillnad på att känna/tänka och agera som man känner. Det är väl ändå det som räknas? Eller får man verkligen det? Jag ser mig själv, lite längre fram i framtiden, vara en sådan människa jag vill vara. Självständig. Glad. Positiv. Framåtriktad. Målmedveten. Stark. Jag antar att det kommer en sådan dag. Kanske måste jag gå igenom det här för att det ska inträffa, kanske inte. I nuet känns det i alla fall inte rättvist. Jag hoppas kunna titta tillbaka på denna period i livet och känna att jag faktiskt tog igenom mig allting. För jag vet att jag kan om jag vill.

Jag har otroligt höga krav på min egna moral, däremot måste jag inse att andra människor kan göra misstag.

En, vad jag trodde, pokerkväll hos Sara ikväll. Med mitt sprängande huvud knatade vi oss dit i hopp om något ganska lugnt. Med tanke på vad vi förväntat oss var det otroligt mycket folk. Succesivt (stavning?) fylldes huset av massor med människor, de slutade aldrig komma fler. Tråkigt nog var humöret inte på topp så vi begav oss hem till Michelle för sex and the city, kändes som ett mycket bättre val en dag som denna. Nu vill jag somna för att i morgon gå upp och jobba.